(c) Karolina Lundin

Svarta moln, svarta tröstlösa moln vilar i min mage
De svarta molnen kniper tag i varandra och vill inte försvinna
Svarta moln är vad som vill tränga sig fram i min ögonvrå och förvandlas til tårar
Späda tårar fyllda med hopp och ömhet
Svarta moln, vill i tysthet rinna ner för min kind
Ner för min kind kommer ingenting
I tanken svarta moln mullrar omkring.



Kommentarer

Komentera gärna inlägget här:

Namn:
Vill du bli ihågkommen?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0