Jag kom att tänka på en sak förut också som gör mig lite vissen. Det känns som att jag alltid är den som gläds åt andra eller den som hjälper andra med deras småproblem. Visst, jag gör gärna det men ibland skulle de vara skönt att själv vara den personen. Förstår ni mig? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta men ungefär ,



I just ask for something
someting good that will turn me upsidedown for once
just for a while when everything feels like runing a mile
It feels like it´s never me, but what do I know?
I gues it feels like that for everyone including me
But why? I´m free falling and I´m here for you to rock my world.