Hej. Jag måste få skriva av mig. Det håller på hela tiden, vad jag än gör och vart jag än är. Min andning är skitjobbig. Det känns som att jag måste ta ett extra andetag väldig ofta. Som att någonting inte låter mig få tillräckligt med luft. Det är extra jobbigt eftersom jag vill kunna träna såpass mycket jag orkar och detta sätter ner mig. Jag tror inte det har med konditionen att gör autan det är nsarare det att jag hela tiden behöver tänka på andningen , även vid träning då. Det gör att hela kroppen blir trött snabbare. Låter inte jättekul va? Nej, det är det iten heller.

I alla fall, jag har bestämt mig för att ta tag i det. Det funkár inte att gå runt med detta. Jag började tillochmed gråta av det häromdagen, riktigt j*vla jobbigt. Jäspningar som aldrig tar slut, man fastnar där. Imorgon skall mamma ringa till doktorn och be om en tid. Sist vi testade mig trodde de att det kunde vara astma men då rann det bara ut i sanden och inge resultat framstäldes. Jag är rätt säker på att det inte är astma, min syster har haft det och det känns inte som det, men kanske är det någon typ av allergi mot pollen eller typ syrebrist i blodet? Det sistnämna funderade pappa på.

Idag sov jag till tolv och sedan rann dagen bara iväg. Nu ska jag fixa lite på mitt rum och sedan ut och springa, eller ås gott det går för andingsproblemen. Dock har dem inte varit så jobbiga idag. Imorgon skulle jag ju ta tag i det som jag sa. Att ta tag i det för mig är också att verkligen börja satsa på träningen. Nu är det rätt chill i skolan så nu kör vi på fotbollen!  Varför? Jo, eftersom det är så himla kul de där få gångerna när man är där på plan och det faktiskt funkar. Yes, here we go baby!

Ett par bilder från vår förr match som spelades i Munkedal.
Själva matchen vill jag helst glömma . . men lärdomen av den kommer jag inte glömma.

Bild 1 : Lisa 
Bild2: Frida